Här tänker jag ska berätta om min ”Walkingsafari” på Fanö. Väldigt olikt, men ändå väldigt likt de walkingsafaris jag varit på i Tanzania och Zambia.
Men allra först måste jag berätta: Jag vänder. Jag befinner mig just nu på Sylt, Tysklands nordvästligaste ö. Men de senaste händelserna runt Corona-viruset gör att jag känner att jag inte kan göra det här längre, vare sig för samhällets eller min och min familjs skull. Dels reser jag runt och träffar en massa folk på olika ställen och delar transport med främlingar. Typ, exemplet på hur man inte ska göra… Så för det allmännas bästa lägger jag ner. Men även för egen del. Tänk om gränserna stängs och jag blir fast här och familjen är hemma. Någon av oss blir sjuk. Känns inte bra.
Sylt är ju ett av mina weekendresemål, inte det enklaste att nå, men jag kan ta mig hem på en dag åka härifrån vid kl 9 och vara hemma vid kl 22, så jag kanske gör så, eller så kanske jag tar det lugnare längs vägen och bokar ett nattåg från Malmö, vi får se. Inte lika lätt att bara hoppa på tåg som hit dock. Danskarna har, från igår, infört obligatoriska platsbiljetter på alla tåg pga Corona, gratis, men det måste göras i förväg. Så nästa gång jag skriver är det hemifrån, lite vemodigt, men nödvändigt.
Åter till Sälarna. Det var jättekul. Även fast de var långt borta när vi kom som närmast. Vi var på sydvästra änden av Fanö. Hela västra sidan är mer eller mindre sandstrand. Här i söder är det någon kilometer som skiljer låg och högvatten från varandra. Det är när det är lågvatten man kan gå ut till Sälkolonin. I norr är det bara några meter som skiljer flod och ebb, så där kan man bada jämt.
Fanö är knappt 2 mil lång och max 5 km bred. Så det är
alltid nära till stranden och havet.
Vi samlades hos guiden på stranden vid kl 9. Det är lågvattnet som styr tidpunkten.
Denna dag var det jag, en tysk småbarnsfamilj och tre danska personer i 60-70
årsåldern, med hund. Sommartid kan de vara en 50 personer på safarisarna, men
då delas man upp efter språk, de körs på tyska, danska och engelska. Rekommenderar
engelskan. Danskan här på västkusten
känns ganska knepig, iaf för en upplänning. Vi var alla ganska påpälsade, det
blåser vid havet. Gummistövlar fick man låna. På sommaren går det bra att gå i
badskor, men vanliga skor går inte, ibland var det en 15 cm vatten att vada i.
Vi började gå ut mot havet. Ett flertal gånger stannade vi och fick saker förklarade för oss. Precis som på walkingsafaris. Här var det knivmusslor och snäckor, där är det skelett o växter i naturen. Knivmusslorna ska man akta sig för det var det farligaste som fanns, skar man sig på dem, de var rikliga, så var det bäst att åka till doktorn, då de ofta hade bakterier på skalen. Nu med gummistövlar var det ju ingen fara, men jag hörde hur jag flera gånger kraschade dylika under stövlarna, så barfota skulle jag inte gå.
Är det någon som, precis som jag, älskar när man hittar hjärtmusslor på restaurang? Det är väldigt gott. Se till att du har tillgång till någon form av tillagningmöjlighet! Här var jag lite ledsen jag inte hade ett gaskök eller nåt att trolla fram. Man ställer sig var som helst på sanden utan vatten, där det är vatten vid flod och trampar upp och ner på en fläck. Då kommer de upp, på någon minut hade vi fått upp ett tiotal var! Och jag hade ingenstans att laga. Det är bara att ta med och äta OM det är under 14 grader i vattnet, annars kan det bo otäcka bakterier i skaldjuren.
Till sist kom vi fram till sälarna, efter kanske 1 km rakt ut. Vi det laget såg de i sällskapet som inte hade hörsammat påbudet om gummistövlar lite bistra ut. Jag misstänker att hur mycket goretex de än hade i sina låga kängor så var de vid detta laget rejält kalla o våta om fötterna. Så de vände om fort. Vi andra hängde kvar och spanade på sälarna på andra sidan det sista vattnet. De var rejält långt bort, precis som djur oftast är på Afrikanska walingsafaris med. Guiden hade kikare att låna ut. Och bilder att visa sällskapets 4-åring.
Nu på vintern är sälarna mer aktiva och söker mat ofta, så nu låg ett 20-tal sälar på plats. På sommaren kan det finnas upp till 400 st på samma plats, ”klinten”. Har du en egen bra kikare, eller kan låna en rekommenderar jag att ta med den. Men inte köpa en ny bara för detta. Sen var det bara att traska tillbaka. Fynda lite mer snäckskal och liknande. Det fanns hinkar att låna för att plocka i.
Om några dagar berättar jag om Fanö som semesterort. Men jag rekommenderar verkligen ett besök. Från påsk till och med oktober. Inte för att det inte är härligt där alla tider, utan för att ön ”stänger” inte så mycket är öppet på vintern. Om man kommer hit en tågweekend är den smidigaste logistiklösningen att man bor i Nordby och har hyrcyklar. Det är väldigt platt och lättcyklat, förutom vinden… Mer om detta och mycket mer senare.
EDIT: lägger till bilder här nu när jag varit hemma i ett dygn och UD precis gått ut med att de avråder från alla resor till utlandet. Danmark gick ut med sitt inresestopp ett tag efter att jag kommit in i Sverige. En väldigt surrealistisk känsla. Men en vacker dag ska väl allt detta elände ha lugnat ner sig, Då rekommenderar jag verkligen en tur till denna ö. Tills dess kommer jag att lägga ut blogginlägg från min resa och sedan fortsätta med andra inlägg. Vi får resa i fantasin och drömma oss bort till gamla minnen för att hålla humöret uppe. Kram på er!
